sorry sorry!
stort förlåt för att jag inte skrivit på ett tag. Jag vet ju att det är sååå många som saknat min blogg (ironi när den är som bäst)
Under dessa.....öh...månader så har jag fått lite tillökning i min lilla familj. Jag och min hamster LillSkårpan, som först var en tjej men visade sig vara av det andra könet, har fått sällskap av två små rara marsvin.
Det började med att mamma var hamstervakt under min vecka i Åre. Hon blev sugen på ett eget litet djur. Ingen hamster, han var lite för vild för hennes smak. Så hon mindes sina marsvin hon hade som ung och köpte ett. Det lät så mysigt när mamma berättade om sina marsvin, nästan som små hundar, så jag blev också sugen på ett.
"Men först efter Skårp" tänkte jag.
En dag när jag och mamma satt och pratade på msn så skrev mamma att hon kanske var tvungen att göra sig av med Skrållan (som hon heter)
"Varför då?" frågade jag.
"Jag tror att jag har blivit allergisk"
utan att egentligen tänka tanken mer än "äh, en bur mer eller mindre" så ploppade det ur mig.
"Jag kan ta henne"
Så var det bestämt. Hade det inte blivit bättre till helgen skulle Skrållan bli min. Jag såg verkligen fram emot att bli marsvinsägare.
När det började närma sig så började mamma skjuta upp datumet med motiveringen "jag tro det är bättre". Jag började känna en besvikenhet vid tanken av att mamma kanske skulle behålla Skrållan.
Det visade sig sen att det inte blev någon Skrållan för mig. Mamma är nickelallergiker och vid den tiden började hon äta zinktabletter, så det var dom som utlöste allergin.
Besviken som jag var började jag fundera på att skaffa en egen ändå. Mamma var också ute efter en till som kunde vara kompis till Skrållan, eftersom marsvin är flockdjur och ska inte leva ensamma.
En dag när jag och mamma skulle åka någonstans så berättade hon om ett marsvin hon hittat på blocket. En svartsilvrig lurvig sak.
"men den är det ju bur till och det vill ju inte jag ha"
då, eftersom det kändes att mamma berövat mig på ett marsvin, så ville jag beröva henne på ett. Dessutom lät det som ett sånt marsvin jag ville ha. Så snabbt så sa jag till mamma att henne skulle jag ha!
Jag kollade på annonsen och visst var hon söt, lilla Ronja. Jag mailade och ringde så jag kunde komma och kolla på henne dagen därpå.
Hon var så söt. Liten och svart med ett litet vitt bakben. Anledningen till att dom skulle sälja henne var att dom redan hade både hundar och katter (!!!, alla vet ju att katter och marsvin inte går ihop) så dom hade inte tid för henne plus att hon var jättenervös så fort hon var i buren. Tydligen hade dom varit tvungen att ha en filt över buren då katterna kunde sticka in tassarna på natten. Stackars lilla marsvin. Hon bara låg och tryckte i huset. Men väll uppe i knät var hon en liten pratglad krabat. Ägarna lade fort märke till att hon verkade trivas hos mig så jag tog med mig henne på en gång.
Nu heter hon Luna istället (Ronja är ju ett hundnamn!) vilket passar bra. Luna=mångudinna. Min Luna är svart med ett vitt ben, som en måne på en svart himmel. Djupt. Hon är en liten mysig lugn kamrat som älskar att ligga i knät eller bredvid mig i soffan och prata i flera timmar om man så vill.
Men hon var fortfarande lite osäker i buren och ville inte äta några grönsaker, så jag tyckte att en kompis vore på sin plats. Hon hade levt ensam ända sedan ägarna köpte henne från djuraffären (ca 3 månader efter att jag köpte henne, då hon va ca 5 månader)
En kompis till mamma tipsade oss om en marsvinsuppfödare där marsvinen växte upp i "hemmamiljö" och fanns i alla möjliga färger och modeller. Mamma hade redan fixat sig en liten Blomma därifrån. En riktigt social krabat. Så när nästa kull med honor var leveransklara var jag på plats för att välja ut en kompis till Luna.
Inne i en gammal lada fylld med säkert över 20 marsvin och lika många kaniner fanns alltså min framtida kompis. Det var två små damer som intresserade mig. Den ena hade päls som ett får. Krullig och svartvit. En riktig liten pajas som inte alls ville vara still i famnen och sen fanns det en släthårig liten sak som troligen skulle bli långhårig sen. Hon var trefärgad och var så liten, så liten så hon rymdes i min ena hand. Hon låg blickstilla och rörde inte en fena.
Jag höll på att ta den svartvita krabaten först. Hon verkade mer kul och jag ville ju ha någon som kunde liva upp Luna och locka henne till lite bus, men mamma övertygade mig att den trefärgade var mycket finare (som hon var) och att jag nog skulle tröttna på den krulliga pälsen. Den trefärgade tittade på mig som om hon kanske inte var gjord för ett "ladliv". Hon var ju så liten och Världen i ladan var ju så stor. Jag tog med henne hem.
På vägen hem fick hon sitt namn. Ichigo [I-tchi-go]....jordgubbe på japanska. Även namnet på en av mina favoritkaraktärer i mangavärlden (från mangan Bleach)
Första mötet marsvinen emellan var inte så spännande. Ichi var helt skräckslagen och Luna fattade inte vad hon var för något utan puttade bara runt henne som en liten boll. Hon hade ju inte sett ett marsvin på flera månader.
Nu är Ichi ca 3 månader gammal och full av liv. FULL av liv. När mamma skulle hjälpa mig hålla henne så jag kunde klippa klorna gick det inget vidare. Ichi bara hoppade i hennes hand.
Mamma suckade och sa "Jag som tyckte du skulle ta henne för att hon var lugn" men tji fick hon. För i Ichi är det full fart hela dagen. Att ha henne i knät kan ibland vara en pärs. Hon hoppar omkring i 10 min och man får passa henne så hon inte ramlar ner och lyfta henne till rätta hela tiden, sen deckar hon i 5 minuter. Sträcker på sig och hjäspar, sedan är det full fart igen. I buren ligger hon nästan alltid på hustaket och sover, eller bara kollar vad Luna har för sig. Sedan får hon en knäpp, hoppar rakt upp i luften och börjar bocka, kråma sig och busa. Som en liten unghäst nästan. Däremot pratar hon inte så mycket, eller jo...men det låter mer som hon andas konstigt. Jag tror att hon har något fel på "stämbanden" som gör att det inte kommer ut några direkta ljud. Fast pratar, det gör hon.
jag älskar dem båda två, fast på olika sätt. Är jag på goshumör plockar jag alltid upp Luna och vill jag ha ett gott skratt så är det Ichi som gäller. Luna har iallafall blivit lite socialare sedan Ichi kom.
Nu ligger dom och sover i sina hus.
Älskar dom.
