Hästar hästar hästar hästar
Stallet.
Äntligen är jag tillbaka där. Jag trivs i stallet. En häst dömer en inte på samma sätt som en människa gör. En häst känner av en människas energi. Inga förutfattade meningar. Det den känner det är sanningen. Sedan att olika hästar reagerar olika eller olika mycket är helt normalt, precis som alla andra individer på den här planeten.
Idag var första gången efter sommaruppehållet som jag satt på en hästrygg.....eller två hästryggar hann jag med. Båda hästarna ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Min gamle trotjänare Henrik som jag har ridit i 6 år tror jag, men har inte ridit honom så mycket senaste året dels för att han inte är så förtjust i att åka till andra ställen och tävla, och Legacy som har stått i vårat stall ett år nu tror jag. Legacy var jag ute och hopptävlade lite i våras. I början var jag lite skeptisk till honom men nu är han helt otroligt mysig. Han är en väldigt speciell häst. Han är som en jättebäbis. Det bästa är om man håller honom glad och gör han något man inte vill så ska man inte bli arg för då stressar han bara upp sig och då blir allt pannkaka. Då tycker han att inget är roligt och då gör han ingenting man vill. Men håller jag honom positiv och berömmer honom när han gör rätt så gör han allt för mig, så gott han kan iallafall. Han har lärt mig otroligt mycket. Häst med mer personlighet är svår att hitta.
Men i höst blir det förhoppningsvis åter tillbaka till min "riktiga" tävlingshäst Gigant. Han var halt i våras men hoppas att han håller sig fräsch nu. Han är inte lika mycket bäbis som Legacy utan mycket stabilare och har ett enormt självförtroende på hoppbanan.
Hästarna har verkligen lärt mig något som jag har användning för på jobbet, eller om det är vise versa det kommer jag inte ihåg, och det är att det är ingen idé att brusa upp sig. Det löser inget. Förr kunde jag bli väldigt nervös om en häst hoppade omkring eller bara ville springa eller busa. Att vara nervös på en nervös häst är INTE bra. Nu för tiden bryr jag mig inte. Jag sitter på hästen och försöker få den att tänka på annat, inte mer med det. No Big deal!
På Lördag ska jag hoppa en uppvisningsbana med min lilla Henrik på Skövde Ridskolas inskrivning. Ska bli mycket kul. Inte hoppat honom på evigheter....men vi har ju varit klubbmästare han och jag, så det ska nog gå bra...Det var iof -05.
Ha ha, apropå klubbmästare så hittade jag ett gäng priser i stallet och minst ett tillhörde mig. Det drog tillbaka en massa minnen. Jag tror att mellan åren 2002-2008 så har jag varit klubbmästare i hoppning 5 gånger. 2 gånger på ridskoleponny (Sirius -02-03) och 3 gånger på ridskolehäst (Henrik -05, Olle -06, Gigant -08) Då ska det även vara med i beräkningarna att -07 deltog jag inte. Jag och Henrik hoppade en högre klass istället. Inte helt illa pinkat om jag får säga det själv.
Nog med skryt, nog om hästar.
Nu ska jag kolla på en gammal inspelning av Project Runway och äta det jag hittar i kylen
Äntligen är jag tillbaka där. Jag trivs i stallet. En häst dömer en inte på samma sätt som en människa gör. En häst känner av en människas energi. Inga förutfattade meningar. Det den känner det är sanningen. Sedan att olika hästar reagerar olika eller olika mycket är helt normalt, precis som alla andra individer på den här planeten.
Idag var första gången efter sommaruppehållet som jag satt på en hästrygg.....eller två hästryggar hann jag med. Båda hästarna ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Min gamle trotjänare Henrik som jag har ridit i 6 år tror jag, men har inte ridit honom så mycket senaste året dels för att han inte är så förtjust i att åka till andra ställen och tävla, och Legacy som har stått i vårat stall ett år nu tror jag. Legacy var jag ute och hopptävlade lite i våras. I början var jag lite skeptisk till honom men nu är han helt otroligt mysig. Han är en väldigt speciell häst. Han är som en jättebäbis. Det bästa är om man håller honom glad och gör han något man inte vill så ska man inte bli arg för då stressar han bara upp sig och då blir allt pannkaka. Då tycker han att inget är roligt och då gör han ingenting man vill. Men håller jag honom positiv och berömmer honom när han gör rätt så gör han allt för mig, så gott han kan iallafall. Han har lärt mig otroligt mycket. Häst med mer personlighet är svår att hitta.
Men i höst blir det förhoppningsvis åter tillbaka till min "riktiga" tävlingshäst Gigant. Han var halt i våras men hoppas att han håller sig fräsch nu. Han är inte lika mycket bäbis som Legacy utan mycket stabilare och har ett enormt självförtroende på hoppbanan.
Hästarna har verkligen lärt mig något som jag har användning för på jobbet, eller om det är vise versa det kommer jag inte ihåg, och det är att det är ingen idé att brusa upp sig. Det löser inget. Förr kunde jag bli väldigt nervös om en häst hoppade omkring eller bara ville springa eller busa. Att vara nervös på en nervös häst är INTE bra. Nu för tiden bryr jag mig inte. Jag sitter på hästen och försöker få den att tänka på annat, inte mer med det. No Big deal!
På Lördag ska jag hoppa en uppvisningsbana med min lilla Henrik på Skövde Ridskolas inskrivning. Ska bli mycket kul. Inte hoppat honom på evigheter....men vi har ju varit klubbmästare han och jag, så det ska nog gå bra...Det var iof -05.
Ha ha, apropå klubbmästare så hittade jag ett gäng priser i stallet och minst ett tillhörde mig. Det drog tillbaka en massa minnen. Jag tror att mellan åren 2002-2008 så har jag varit klubbmästare i hoppning 5 gånger. 2 gånger på ridskoleponny (Sirius -02-03) och 3 gånger på ridskolehäst (Henrik -05, Olle -06, Gigant -08) Då ska det även vara med i beräkningarna att -07 deltog jag inte. Jag och Henrik hoppade en högre klass istället. Inte helt illa pinkat om jag får säga det själv.
Nog med skryt, nog om hästar.
Nu ska jag kolla på en gammal inspelning av Project Runway och äta det jag hittar i kylen
Kommentarer
Postat av: Anonym
STAN ÄR FULL AV TANTER OCH TRAGIG!!!!
bra att det var kul i stallet iaf.
just you know, jag dömer dig inte.
Trackback