Ett blogginlägg som sig bör...

Nu har jag utvecklat Ninjas trick "åtta" så att hon nu går slalom mellan mina ben medan jag går. Hon klarar minst fyra steg innan hon blir lite förvirrad och faller ur. Detta på endast ett träningstillfälle. Duuuuktigt hundskrälle.

De senaste två dagarna har varit två intressanta dagar. Igår på kvällen firade jag våffeldagen med min gamle käre vän Josse. Vi smällde i oss ett helt pulverpaket med våfflor plus en hel burk med finsylt som Josse envisats med att lyxa till det med. Det var kul att se att Josse var så glad. Hennes nya jobb har gett henne en del gnista tillbaka. Jag behöver omge mig av glada människor ibland, särskillt igår som började som en eländig dag men från att Josse kom så blev den bara bättre och bättre. Vi umgås alldeles för lite, Josse och jag...

I morse var jag återigen uppe vid 9.00 (tack vare de uppdragna rullgardinerna) Klockan 12, eller strax över tolv, så mötte jag upp min nya bekantskap Elly på stan. Hon är en himla trevlig prick som jag gillar att hänga med. Vi har alltid mycket att prata om, så istället för att gå runt på stan innan hennes tenta så blev det att vi satte oss på ett fik efter kanske tre affärer och en lagad mobil. Hon köpte blåbärspaj som gjorde att hennes tunga och tänder blev svarta. Så varje gång hon log så vek jag mig dubbel av skratt. Detta smile skulle hon skriva tenta i! :D

Sedan drog jag med Sanna E på en promenad med Ninjus bort runt sjön som ligger vid Havstena. Vi hade tänkt uppför berget först, men jag var jättetrött och hon hade ont i konstiga benmuskler så vi höll oss till någorlunda plan mark. Sanna och jag hade fantastiskat konversationer som fick oss att drömma oss bort men även att spy galla över.

Sedan blev det bestyr hemma innan jag gick ut med Ninja och fångade de sista solstrålarna med bus och lek, mestadel utan koppel. Vi sprang som galningar och tacklade, fintade, jagade och dragkampade med varandra. Hon får mig att skratta.

Efter detta satte jag på en film som jag velat se väldigt länge: "The Wrestler". Fy tusan vilken bra film! Randy, som filmen handlade om, var så tragisk och lockade fram stort medlidande ur mig. Mickey Rourke som spelade Randy var fantastisk i rollen. Filmen rörde vid mitt hjärta på ett sätt en film inte hade gjort på länge och efteråt så hade jag en stor klump i halsen och ett tryck över bröstet. Jag fällde några tårar genom filmen. Det var en så hemsk men ändå vacker historia. Den var filmad på ett sätt som förstärkte allt detta tragiska och som gav filmen en känsla av äkthet istället för "dyr Hollywood-rulle". Fantastisk säger jag bara, fantastiskt bra film.

Efter filmen så kommer vi in på det jag lärde Ninja. Frågan är....vad ska jag lära henne för trick nu? Det är klart att jag hade velat lära henne gå perfekt i koppel, hälsa utan att attackera sina offer med pussar och sluta skälla de där höga skallen...men nu snackar vi hjärngympa inomhus, trickträning. Det är det hon tycker är roligast att träna, och det hon tycker är roligt tycker jag är roligt, så det vill jag lägga lite mer vikt på. Rallylydnad må inte varit hennes grej men värdelösa hundtrick är det....och med tillräckligt många värdelösa hundtrick så vem vet? Det kanske blir en freestylevovve av henne någon dag?

Imorgon blir det gym, promenad uppför berget eller kanske en promenad till Ryd och hälsar på far om han är hemma.


Ninja med nya leksaken hon fick av min mor och hennes Chihuahuor förra veckan




Se så glad hon blev!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback