Jag vet var rhododendronen i Rhododendrondalen gömmer sig...
Igår var en spännande dag. Från att ha så mycket att göra så jag inte visste om jag skulle hinna, till att inte ha någonting att göra till att ha lagom mycket att göra. Här redovisas min lördag...
Jag vaknade vid 9.00 av att grannen som har balkongen bredvid mig satt ute och sjung med sina kumpaner. Detta är första gången jag ser någon på denna balkong. Jag ska väll tillägga att de inte var nyktra och att de ville bjuda upp alla som gick förbi på en öl, jäger eller cider. Vid 10.00, efter morgonpromenad och frukost, så öppnade jag balkongdörren. Ninja sprang ut och fylleristerna satt där och lockade på henne. För dom så hette hon "Lassie", som sedan utvecklades till ett kort och gott "Lasse". Jag passade på att diska då balkonghäng inte var något som kändes lockande med tanke på situationen. Strax efter 11 så fick Ninja nog. Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt ville inte Ninja vara på balkongen mer, hon hade svansen mellan benen och var alldeles skakis. Hon var inte panikslagen men något stod inte rätt till. Jag vet inte vad det var som hänt. Hon har aldrig reagerat så förut. Jag hade ett öga och öra på henne ute på balkongen hela tiden så inget jättetraumatiskt kan ha drabbat henne. Däremot vet jag att grannarna inte blev nyktrare precis och skränade och brölade mer och mer. Det måste varit det som skapade oro i Ninja. Vid 12 gick de för att köpa bakispizza. Jag tog mig ut på balkongen för att få lite härlig solbränna. Ninja ville inte gå ut först, men med lite popcorn utstrött på balkongen så glömdes alla obehagliga upplevelser bort. Ninja kan inte motstå popcorn.
Senare så gick vi upp på berget, Ninja och jag. Vi gick vår nu ganska vanliga runda uppe på berget och Ninja fick doppa tassarna i sjön. Det var tydligen tipspromenad där uppe också. Jag stötte bara på fyra frågor på min rutt, bland annat "Hur långt kommer världens snabbaste snigel på 1 minut?". Vädret var så behagligt igår så jag kände för att utöka vår vanliga runda. På vägen ner från berget så gick vi till Rhododendrondalen, ett litet naturreservat. Min första tanke var "Var är all rhododendron någonstans?". Ninja hittade en stig som hon ville följa, och jag är inte den som tackar nej till inbjudande outforskade stigar, och jag trodde stenhårt på att den skulle mynna ut i den stigen vi tar när vi bestiger berget fast lite längre ner (slår vad om att jag är den enda som fattar vad jag faktiskt menade nu). Utmed denna stig fann jag de omnämda, mytomspunna och skygga rhododendronen. De växte på båda sidor av stigen och bildade en tunnel som jag fick krypa igenom. Det kändes som en saga. Jag var på väg att stiga in i en annan värld. Jag blev djupt inspirerad och hade helst velat sätta mig ner där och då med min minilaptop och skriva. När jag kom ut på andra sidan av denna trollska tunnel så började mardrömmen. Jag gick djupare och djupare in men stigen tycktes aldrig ta slut. Jag kunde såklart vända och gå tillbaka samma väg, men envis som jag är så skulle jag minsann hitta slutet på denna stig. Helt plötsligt tog stigen tvärt slut. Jag fick ta mig ner för en brant backe till en annan stig och gena över en fotbollsplan, som mystiskt nog låg belägen bland all denna grönska. Även den stigen tog slut till...slut :P Eller snarare så tog den inte slut, den gick rakt igenom vad som mycket möjligt kunde vara ett hav av brännässlor. I mina shorts så hoppades jag innerligen att jag inte skulle bli bränd och vadade igenom. Som tur var så var min oro obefogad och mina ben förblev hela och klifria. Efter kanske 20 minuters vandring på villovägar så fann jag civilationen åter, inte långt från där jag vanligtvis brukar starta min bestigning av Skövdes högsta berg. Det var ett äventyr minsann!
När vi kom hem så kunde jag med gott samvete lämna en mycket trött och belåten Ninja ensam hemma i lägenheten en stund medan jag åkte och handlade grillproviant till en spontangrillning med mina kära klasskamrater. Mer om den kan ni läsa om här.
Jag vaknade vid 9.00 av att grannen som har balkongen bredvid mig satt ute och sjung med sina kumpaner. Detta är första gången jag ser någon på denna balkong. Jag ska väll tillägga att de inte var nyktra och att de ville bjuda upp alla som gick förbi på en öl, jäger eller cider. Vid 10.00, efter morgonpromenad och frukost, så öppnade jag balkongdörren. Ninja sprang ut och fylleristerna satt där och lockade på henne. För dom så hette hon "Lassie", som sedan utvecklades till ett kort och gott "Lasse". Jag passade på att diska då balkonghäng inte var något som kändes lockande med tanke på situationen. Strax efter 11 så fick Ninja nog. Jag vet inte vad som hände men helt plötsligt ville inte Ninja vara på balkongen mer, hon hade svansen mellan benen och var alldeles skakis. Hon var inte panikslagen men något stod inte rätt till. Jag vet inte vad det var som hänt. Hon har aldrig reagerat så förut. Jag hade ett öga och öra på henne ute på balkongen hela tiden så inget jättetraumatiskt kan ha drabbat henne. Däremot vet jag att grannarna inte blev nyktrare precis och skränade och brölade mer och mer. Det måste varit det som skapade oro i Ninja. Vid 12 gick de för att köpa bakispizza. Jag tog mig ut på balkongen för att få lite härlig solbränna. Ninja ville inte gå ut först, men med lite popcorn utstrött på balkongen så glömdes alla obehagliga upplevelser bort. Ninja kan inte motstå popcorn.
Senare så gick vi upp på berget, Ninja och jag. Vi gick vår nu ganska vanliga runda uppe på berget och Ninja fick doppa tassarna i sjön. Det var tydligen tipspromenad där uppe också. Jag stötte bara på fyra frågor på min rutt, bland annat "Hur långt kommer världens snabbaste snigel på 1 minut?". Vädret var så behagligt igår så jag kände för att utöka vår vanliga runda. På vägen ner från berget så gick vi till Rhododendrondalen, ett litet naturreservat. Min första tanke var "Var är all rhododendron någonstans?". Ninja hittade en stig som hon ville följa, och jag är inte den som tackar nej till inbjudande outforskade stigar, och jag trodde stenhårt på att den skulle mynna ut i den stigen vi tar när vi bestiger berget fast lite längre ner (slår vad om att jag är den enda som fattar vad jag faktiskt menade nu). Utmed denna stig fann jag de omnämda, mytomspunna och skygga rhododendronen. De växte på båda sidor av stigen och bildade en tunnel som jag fick krypa igenom. Det kändes som en saga. Jag var på väg att stiga in i en annan värld. Jag blev djupt inspirerad och hade helst velat sätta mig ner där och då med min minilaptop och skriva. När jag kom ut på andra sidan av denna trollska tunnel så började mardrömmen. Jag gick djupare och djupare in men stigen tycktes aldrig ta slut. Jag kunde såklart vända och gå tillbaka samma väg, men envis som jag är så skulle jag minsann hitta slutet på denna stig. Helt plötsligt tog stigen tvärt slut. Jag fick ta mig ner för en brant backe till en annan stig och gena över en fotbollsplan, som mystiskt nog låg belägen bland all denna grönska. Även den stigen tog slut till...slut :P Eller snarare så tog den inte slut, den gick rakt igenom vad som mycket möjligt kunde vara ett hav av brännässlor. I mina shorts så hoppades jag innerligen att jag inte skulle bli bränd och vadade igenom. Som tur var så var min oro obefogad och mina ben förblev hela och klifria. Efter kanske 20 minuters vandring på villovägar så fann jag civilationen åter, inte långt från där jag vanligtvis brukar starta min bestigning av Skövdes högsta berg. Det var ett äventyr minsann!
När vi kom hem så kunde jag med gott samvete lämna en mycket trött och belåten Ninja ensam hemma i lägenheten en stund medan jag åkte och handlade grillproviant till en spontangrillning med mina kära klasskamrater. Mer om den kan ni läsa om här.
Kommentarer
Trackback